I Österrike har destillationen av snaps och fruktsprit en lång tradition och många företag som Brennerei Lagler i Kukmirn, Burgenland, innehar till och med ett bränn-monopol från Maria Theresias tid. På österrikiska bondgårdar bränns även den så kallade ”Obstler” som är ett destillat på äpplen och päron och som bränns för husbruk. Sedan drygt tjugo år finns det dock även en liten, kvalitetsinriktad skara destillerare som särskilt ansträngt sig för att vidareutveckla kvaliteten och etableringen av en ny destillatkultur. Idag räknas destillat från Österrike till de allra bästa och mest eftertraktade på marknaden, även internationellt. Egentligen är det inte så konstigt, Österrike är ju faktiskt ett land med olikartad fruktträdskultur och därmed en bra grund för fruktdestillat. En särskild specialitet är de finstämda fruktdestillaten från Wachaus aprikoser. Traditionellt används även sviskon och olika äppel- och päronsorter i destilleringen. Särskilt Williamspäron är en stor utmaning för professionella destillatörer: frukten fascinerar förvisso genom en särskilt fin fruktsmak som även amatörer snabbt känner igen, men förlåter på grund av den transparenta fruktbilden inga orenheter eller fel vid tillverkningen alls.

Det bästa sättet att servera unga, kraftfulla destillat är genom att spola vattnet ut- och invändigt med vatten. Därefter ställs glaset in i frysen så att det vatten som är kvar fryser till is. Slutligen hälls det rumstempererade destillatet i det extremt kalla glaset. Genom temperaturskillnaden – varmt destillat i kallt glas – uppnås den perfekta aromutvecklingen med mildrad alkoholsmak.

För mer mogna destillat gäller följande: isbitar eller krossad is sveps genom ett glas i cirka 20-30 sekunder, därefter hälls isen bort och det rumstempererade destillatet hälls i glaset. Helt utvecklade destillat ska dock serveras och avnjutas i rumstemperatur, utan att glaset kyls. Behandlas drycken så omsorgsfullt står inget i vägen för fullständig destillatnjutning!