Joseph Haydn

... fick han helt plötsligt ta hand om sig själv. Han fick anställning som lärling hos den renommerade kapellmästaren Nicola Porpora i Michaelerhaus, som än i dag ligger bredvid Michaelerkirche, där Haydn spelade orgel. I gengäld fick han en gedigen femårig musikalisk utbildning. Haydn var fattig, men lycklig i sitt rum på vindskammaren: ”Jag kunde arbeta på mitt maskätna piano och avundades ingen konung hans lycka.”

Efter en kort anställning på Schloss Wieselburg i Niederösterreich och som kapellmästare hos greve Morzin i Lukawetz nära Pilsen i Tjeckien gifte han sig 1760 i Stefansdomen med Maria Anna Keller, dottern till en perukmakare. Egentligen är Maria Anna hans andrahandsval – han föredrog hennes syster. Det var ett olyckligt och barnlöst äktenskap och det ryktas att Haydns favoritförhållande var ”utanför hemmet”.

... stillsamt i dagens Haydnhaus, där en hushållerska och hans sekreterare Johann Elßler, far till den berömda dansösen Fanny Elßler, under många år skött om honom. Trots sin höga ålder ska han nästan dagligen ha intonerat melodin till kejsarhymnen.
Napoleon, fältherre över de fientliga trupper som då belägrade Wien, uppvisade ett stort tecken på sin beundran: när han gick nedför berget med Haydn lät han postera en hedersvakt vid hans hus.
Haydns gravplats låg länge i Wien på den dåtida Hundsturmer Friedhof (i dag Haydnpark, 12., Gaudenzdorfer Gürtel). I dag finns det bara en minnessten på platsen: ”Jag kommer aldrig att dö till fullo”, lyder inskriptionen.
Anhängare av frenologi, som tror sig kunna dra slutsatser om en person genom dennes huvudform, stal kort efter Haydns död hans kranium. Efter flera ägarbyten nådde kraniet så sent som 1954 Bergkirche i Eisenstadt, där resten av kvarlevorna redan 1820 lades till vila.