Navigation Innehåll Aktiviteter i Österrike

Alpina traditioner

Var och en som tror att de österrikiska bergen är ensliga ödemarker avskilda från resten av världen har misstagit sig rejält. Befolkningen här har upprätthållit goda kontakter och utbyte med andra provinser och kulturer sedan urminnes tider. Människorna i bergstrakterna är ofta ättlingar till de ursprungliga jordbrukarna och alpernas första transportarbetare. I flera sekler transporterade de kryddor, brännvin, ädelmetaller och förnödenheter tvärs över de väldiga bergsmassiven, ofta bara med mulåsnor eller hästar (i regel Haflinger-hästar) till sin hjälp.

Berliner Hütte in the Zillertal Alps © Österreich Werbung/Peter Burgstaller
Berliner Hütte in the Zillertal Alps © Österreich Werbung/Peter Burgstaller
Grossglockner alpväg i Salzburgerland © Großglockner Hochalpenstraße
Grossglockner alpväg i Salzburgerland © Großglockner Hochalpenstraße
Krimml Waterfalls in SalzburgerLand © OeAV Sektion Warnsdorf/Krimml
Krimml Waterfalls in SalzburgerLand © OeAV Sektion Warnsdorf/Krimml

Faktum är de första nybyggarna i västra Österrikes alpområden ofta valde att slå sig ned så långt upp i bergen som möjligt. Boplatserna här var visserligen svårtillgängliga men ett bättre val än de sanka dalgångarna där gångstigar i regel saknades men jordskred var vanligt förekommande.  Bergssluttningarnas karga, till synes ointagliga stenlandskap lades alltså för människans fötter tidigt i regionens historia. Därefter dröjde det inte länge förrän de första handelslederna etablerades, somliga gick tvärs över alpmassiven och nådde hela vägen till Medelhavet. Ett starkt bevis för den här tesen säkrades 1991 då de 5 300 år gamla kvarlevorna av ”Ismannen Ötzi" hittades infrusna i en av Ötztal-alpernas glaciärer. Av tillhörigheterna att döma ägnade sig Ötzi åt handel, troligen i trakterna kring Gardasjön, innan han slutligen mötte sitt öde på 3 200 meters höjd. Ötzis vana att röra sig i höjdled mellan olika dalgångar och vegetationsområden i takt med årstidernas skiftningar etablerade en tradition som lever kvar i den alpina kulturen än idag.

Traditionerna lever kvar
Alpbefolkningens sedvänjor har en stark historisk koppling till boskapsskötseln, som redan från dag ett var avgörande för nybyggarnas försörjning. Den säsongsbundna vallningen av boskap i Österrikes bergsregioner är ett färgstarkt exempel på gamla jordbrukstraditioner som lever kvar i vår tid.  På försommaren, ungefär vid pingst, vallar traktens herdar och mjölkbönder korna uppför sluttningarna till högt belägna ängsmarker för sommarbete. I mitten av september är det så dags att valla ner korna till dalgårdarna igen innan vintern lägger sig över alptopparna. När boskapsskötarna väl återvänder med korna ordnas ofta ceremoniella festligheter, så kallade Almabtrieb. Om sommarmånaderna seglat förbi utan allvarliga tillbud firas boskapsskötarna med pompa och ståt. Parader där korna smyckas med huvudbonader av dvärgtall, alptistel och porslinsblomma är vanliga.

Säumer - Guider till Alpernas äldsta handelsvägar
Människorna i bergstrakterna är ofta ättlingar till de ursprungliga jordbrukarna och en grupp av bergsguider och bärare som kallades Säumer, alpernas första transportarbetare.  I flera sekler transporterade de kryddor, brännvin, ädelmetaller och förnödenheter tvärs över de väldiga bergsmassiven. Man ska komma ihåg att de till skillnad från dagens transportarbetare bara hade mulåsnor eller hästar (i regel Haflinger-hästar) till sin hjälp. Vandrare som följer de gamla bergsledernas åsnestigar, Saumpfade, kan än idag se spår av den ursprungliga bergskulturen på flera håll. Inte minst längs stigarna till och från Hohe Tauern, den mest mödosamma färdvägen söderut. En historisk handelsled som dessutom är riktigt uppseendeväckande står att finna i Pinzgau-området utanför Salzburg. Fotvandrare passerar bland annat Krimmler Wasserfällen som är Europas högsta vattenfall längs vägen. Väl förbi den omtumlande vyn av våldsamt forsande glaciärvatten fortsätter vägen genom en vacker dalgång med vida ängar och når slutligen fram till Krimmler Tauernhaus, ett 600 år gammalt alpfort som för länge sedan var en av Säumer-guidernas baser och mötesplatser. Delar av alpstugan har bevarats i ursprungligt skick och idag är den även skyddad som historiskt minnesmärke.

Berliner Hütte i Zillertal är en annan storslagen alpfästning med skyddad status med skillnaden att här räknas hela fortet som minnesmärke, det första i Tyrolen. Berlinavdelningen av Österrikes Alpina Sällskap har ansvarat för anläggningens skötsel och underhåll ända sedan den först stod klar 1879. Missa inte att besöka alpfästningens inre delar där den storslagna inredningen är ett kapitel för sig. I brytningspunkten mellan 1800- och 1900-tal blev byggnaden en centralort för alpinister men också för en ny generation Säumer. Då inrättades ett postkontor, skomakeri och mörkrum för fotoframkallning.  Idag kan bergsvandrare som börjar färden i den tyrolska byn Jenbach ta sig till Berliner Hütte på omkring tre timmar. På 2 044 meter över havet är Berliner Hütte det idealiska baslägret för vidare expeditioner, dessutom är utsikten över de omgivande bergstopparna svårslagen.

Moderna farleder med anrikt arv
Alpernas äldsta Säumerweg Großglockner-Hochalpenstraße (Grossglockneralpvägen), kan tillryggaläggas med bil. När byggnadsarbetet för den intagande alp-genomfarten inleddes, under tidigt 1930-tal, upptäckte konstruktören Franz Wallack något anmärkningsvärt. En färdled fanns redan på plats. Det avgörande beviset låg och väntade vid bergpassets högsta punkt, passagen Hochtor, 2 504 meter över havet. Här hittade man en liten bronsstaty, klädd i lejonhud.  Vägbyggarna hade av en slump upptäckt en antik keltisk handelsled som gick tvärs över Hohe Tauern-berg, den kortaste rutten mellan Salzburg (som kelterna kallade Juvavum) och Adriatiska havet. Idag är det möjligt att färdas längs Tauern-passet och kammen av Österrikes högsta berg med bil eller motorcykel från maj till oktober. Finns konditionen är det även fullt möjligt att cykla. Egentligen borde alla som passar på att ta en bensträckare vid Hochtor-passagen vara medveten om att handelsresande fraktade kapitalvaror som metall, kryddor och tyger längs samma väg redan för 3 000 år sedan på väg till Medelhavsregionen.