Navigation Innehåll Aktiviteter i Österrike
close
Please choose your country:
Or choose your language:

Joseph Haydn

Det är över 200 år sedan den store, österrikiske kompositören Joseph Haydn dog. Han är en stor del av den österrikiska musikhistorien.

 © Haydn-Genootschap Vlaanderen
© Haydn-Genootschap Vlaanderen
 © Wien Tourismus
© Wien Tourismus
 © Österreich Werbung
© Österreich Werbung
Sopron Main Square © Sopron Tourismus
Sopron Main Square © Sopron Tourismus
Haydn Piano © Österreich Werbung
Haydn Piano © Österreich Werbung
Haydn Hall at Esterházy Palace, Eisenstadt © Burgenland Tourismus
Haydn Hall at Esterházy Palace, Eisenstadt © Burgenland Tourismus
 © Österreich Werbung / Foto: Mayer
© Österreich Werbung / Foto: Mayer
Joseph Haydn föddes den 31 mars 1732 i Rohrau i Niederösterreich som det andra av tolv barn till en vagnmakare och en kokerska. Hans musikaliska talang visade sig redan i barndomen. Redan vid sex års ålder undervisades han i sång och instrumentspel av en kusin i Hainburg (Niederösterreich). Slutligen fick kapellmästaren vid Stefanskyrkan i Wien upp ögonen för den lilla Joseph och tog med sig den då åtta år gamla pojken till Wien som körpojke.

Nio år gammal fick Haydn en – framför allt praktisk – musikalisk utbildning, samtidigt som han var efterfrågad solosångare bland adelsfamiljerna i Wien.

När han kom in i målbrottet 1749 fick han helt plötsligt ta hand om sig själv. Han fick anställning som lärling hos den renommerade kapellmästaren Nicola Porpora i Michaelerhaus, som än i dag ligger bredvid Michaelerkirche, där Haydn spelade orgel. I gengäld fick han en gedigen femårig musikalisk utbildning. Haydn var fattig, men lycklig i sitt rum på vindskammaren: ”Jag kunde arbeta på mitt maskätna piano och avundades ingen konung hans lycka.”

Efter en kort anställning på Schloss Wieselburg i Niederösterreich och som kapellmästare hos greve Morzin i Lukawetz nära Pilsen i Tjeckien gifte han sig 1760 i Stefansdomen med Maria Anna Keller, dottern till en perukmakare. Egentligen är Maria Anna hans andrahandsval – han föredrog hennes syster. Det var ett olyckligt och barnlöst äktenskap och det ryktas att Haydns favoritförhållande var ”utanför hemmet”.

I familjen Esterházys tjänst
Ett steg i karriären år 1766: Joseph Haydn arbetade under många år som kapellmästare och kompositör hos den rika familjen Esterházy i Eisenstadt.
Furste Nikolaus I Esterházy (1714-1790) blev Haydns beskyddare och arbetsgivare i nästan 30 år.

I många avseenden var Nikolaus I en föredömlig mecenat, och Haydn, som kom från enkla förhållanden, blev den tredje högst betalda ”husofficeren” hos furstehuset Esterházy, efter ekonomiföreståndaren och livsläkaren.

Haydns nya arbetsgivare från och med 1761 var furste Paul Anton II Esterházy (1711-1762) i Eisenstadt, som likt sina föregångare älskade musik. Familjen Esterházy var en av de rikaste och mäktigaste i den österrikisk-ungerska monarkin. Från 1768 var han också verksam i sommarslottet Esterháza i Fertöd i Ungern.

Framgångsrik i England
1790 avled furste Nikolaus. Hans efterträdare var totalt omusikalisk, upphörde med hela den musikaliska verksamheten och pensionerade Haydn.
Haydn accepterade då ett lukrativt erbjudande från den tyska impressarion Johann Peter Salomon att åka till England och uppföra sina symfonier med en stor orkester. Som svar på Mozarts invändning att han inte ens pratade engelska svarade Haydn: ”Mitt språk förstår man över hela världen!”

Haydns ankomst till England den 1 januari 1791 väckte stort uppseende – likaså det faktum att Haydn hälsades välkommen av prinsen av Wales i St. James Palace genom en synlig bugning. Haydns konserter var sociala evenemang av första klass.

England gjorde i sin tur ett bestående intryck på kompositören, framför allt det firande av Händel i Westminster Abbey som hölls under kungens beskyddarskap. I juli 1791 blev Haydn hedersdoktor i musik vid Oxfords universitet. Den högtidliga ceremonin varade i tre dagar och ägde rum i Sheldonian Theatre i Oxford.

Haydn lämnade de brittiska öarna först i slutet av juni 1792, efter två framgångsrika konsertrundor. Hans väg till Wien gick via Bonn, där han lärde känna den begåvade ynglingen Ludwig van Beethoven (1770-1827).

1793 köpte han den dåvarande förortsbostaden Obere Windmühle/Kleine Steingasse 73 (dagens Haydnhaus på Haydngasse) och bodde där till 1797. Där komponerade han oratorierna ”Skapelsen” och ”Årstiderna”.
I januari 1794 reste Haydn för andra gången till England – återigen en stor framgång. ”Militärsymfoni", den av hans symfonier som var mest populär under hans livstid, uruppfördes. För sina båda vistelser i London hade Haydn komponerat 250 verk – enbart dessa var tillräckligt för att anses ett värdigt livsverk.

Haydn fick även officiellt tillträde till konserten för den engelske konungen Georg III (1738-1820), som han vid detta tillfälle presenterades för av prinsen Georg von Wales (1762-1830). Den engelska kungen och hans maka Charlotte försökte att övertala Haydn att stanna längre i England och erbjöd honom en bostad i Windsor. Men kompositören återvände till kontinenten…

Tillbaka i Wien
Sina sena levnadsår tillbringade Haydn åter i Wien, där hans sista offentliga uppträdande gick av stapeln 1808.
I mars 1808 bars den gamla mästaren i en stol till sitt sista offentliga uppträdande i aulan i Alten Universität (gamla universitetet, i dag Vetenskapsakademien, 1., Dr.-Ignaz-Seipel-Platz 2), där han bodde under uppförandet av ”Skapelsen”. En av gästerna var Ludwig van Beethoven.

Den 31 maj 1809 avled Joseph Haydn stillsamt i dagens Haydnhaus, där en hushållerska och hans sekreterare Johann Elßler, far till den berömda dansösen Fanny Elßler, under många år skött om honom. Trots sin höga ålder ska han nästan dagligen ha intonerat melodin till kejsarhymnen.

Napoleon, fältherre över de fientliga trupper som då belägrade Wien, uppvisade ett stort tecken på sin beundran: när han gick nedför berget med Haydn lät han postera en hedersvakt vid hans hus.

Haydns gravplats låg länge i Wien på den dåtida Hundsturmer Friedhof (i dag Haydnpark, 12., Gaudenzdorfer Gürtel). I dag finns det bara en minnessten på platsen: ”Jag kommer aldrig att dö till fullo”, lyder inskriptionen.

Anhängare av frenologi, som tror sig kunna dra slutsatser om en person genom dennes huvudform, stal kort efter Haydns död hans kranium. Efter flera ägarbyten nådde kraniet så sent som 1954 Bergkirche i Eisenstadt, där resten av kvarlevorna redan 1820 lades till vila.