Joddling - en uråldrig kommunikation

Håi-hudiridi-dia-hudirididia-håidladi-Ålm! Det var 1893 som ett upprop valdes för att samla olika lokala rop och joddelmelodier. Alla som hade något att bidra med var välkomna att deltaga och responsen var överväldigande – en veritabel skatt av lantlig kultur och livsstil upptäcktes. Den är mycket gammal, men på samma gång konstnärlig. En enorm rikedom av österrikisk musikalitet avslöjades och influerade kompositörer som Gustav Mahler, Richard Strauss och Ernst Krenek.

Joddling är en av de äldsta former av kommunikation som finns – och förmodligen det högsta ljud som kan åstadkommas enbart med rösten. Namn som “Almschrei” (“ropet från alpängarna”) eller “Viehruf” (“boskapsropet”) antyder ropets funktion som ett sätt att kommunicera i bergsområdena, från gård till gård, från jaktstuga till jaktstuga och i dalarna. Det ständiga växlandet mellan vokalisering av bröst- och falsettoner och ett ständigt återkommande “I,” ger ett högt och genomträngande ljud som gör att joddlaren hörs på mycket långt håll. Joddlaren fångar andras uppmärksamhet och de som hör honom kan svara. Även boskap reagerar på ropet – åtminstone genom att skaka på huvudet – och det får bjällrorna som hänger runt halsen på djuren att ringa, som en signal till herden eller mjölkhandlaren.

Något som verkligen kryper in under skinnet är joddling som sjungs av flera röster. Sångarna står i cirkel och en man eller kvinna tar ton, högt och klart. De andra rösterna kommer in och sjunger samma melodislinga eller en annan som passar till huvudtemat. Stavelserna och tonerna som förenar sig med varandra är lika majestätiska som Alpernas bergsmassiv och lika melodiskt böljande som de stigande bergsluttningarna och dalgångarnas mjukt sluttande sidor. Som slutkläm brukar ropet vanligen stiga ännu lite till för att uttrycka den stora glädjen bakom joddlandets konst och hyllningen till alpängarna.

Många joddlare säger att de känner stark lycka. Det är en kraftfull sång med stora djup. Joddlingen försätter kroppen i en vibrerande svängning och hela personen hamnar i ett meditativt, avslappnat och harmoniskt tillstånd. Tonerna är helt enkelt en ungefärlig utgångspunkt. Det viktiga är att joddlarna är redo att lyssna in varandra under sången och ropet och är öppna inför detta samspel med all styrka rösten kan uppbringa. Alla som har modet att utstöta både rejält höga och dämpat tystlåtna rop kan joddla.

LÄNKTIPS:

Jodelkurs im Gasthaus Kölbl
Steirisches Volksliedwerk
Österreichisches Volksliedwerk