St. Pölten

Österrikes yngsta delstatshuvudstad ser framåt. Där ägnar man sig åt de samtida konstformerna dans och performance i Festspielhaus, och biografen "Cinema Paradiso" har fått en internationell utmärkelse. Startklart i riktning mot framtiden är även det moderna regeringskvarteret med den i arkitektoniskt hänseende betydande byggnaden för delstatsparlamentet som kallas "Landtagsschiff". Delstatsmuseet, tornet "Klangturm", delstatshuvudkontoret för den österrikiska radiosändaren, delstatsbiblioteket och delstatsarkivet avrundar det senaste uppbrottet mot modern byggnadskonst. Med förkärlek presenteras de samtida innehållen framför historiska kulisser. Bühne am Hof (scenen vid hovet) vid Hauptplatz är bara ett exempel för detta.

Men man får inte missta sig: St. Pölten vilar på ett urgammalt fundament. Staden vid floden Traisen förfogar över Österrikes äldsta stadsrättigheter. Redan 1159 fick staden dessa av biskopen Konrad av Passau. Samtidigt är St. Pölten en huvudstad för barocken och bär prägeln av den arkitekt som byggde Stift Melk. Efter det att barockbyggmästaren Jakob Prandtauer flyttade hit 1689 förändrade en verklig byggboom staden, som i trafiktekniskt avseende låg mycket gynnsamt. Karmeliternunnornas kloster och kärnbyggnaden i institutet för de engelska fröknarna härstammar från dessa år. Senare spred sig ytterligare vittnesbörd om barockens prakt över fasaderna vid Fuhrmanngasse och Herrenplatz.

De lustfyllda färgerna och yppiga formerna är mycket mer än bara en historisk kuliss. Med sin sensualism visar de upp St. Pöltens tidlösa mognad och avslöjar den modiga strävan till uppbrott. Den nya utformningen av den barocka rådhusplatsen av arkitekten Boris Podrecca bevisar denna förändringsförmåga. Likaså som de många moderna friluftsevenemangen. Med dessa kan man positionsbestämma ett nytt St. Pölten: Det ligger mellan barock och rock.

Ytterligare information finns här.