Från Österrikes mitt

I århundraden var ”trerikshörnet” mellan Oberösterreich, SalzburgerLand och Steiermark avskärmat från omvärlden. Precis där ligger det härliga Salzkammergut. Invånarnas enda uppgift förr var att utvinna salt åt hela Habsburgmonarkin. Något senare var Kejsaren en av de viktigaste pr-männen för den begynnande turismen i området, vilket innebär att han hade stort inflytande på utvecklingen i Salzkammergut.

Samtidigt hade Kejsaren Salzkammergut att tacka – för hela sin existens. Habsburgfamiljen var på väg att dö ut. Förhoppningarna om en tronarvinge sattes till ärkehertigen Franz Karl och dennes bayerska hustru Sophie. Men äktenskapet förblev länge barnlöst. På uppmaning av den välkände Dr Franz Wirer åkte paret på kur till Bad Ischl. Möjligen var det avskildheten på landsbygden eller det myckna badandet i det varma vattnet. I vilket fall som helst föddes strax därefter en son. Han fick namnet Franz Joseph och regerade i Österrike från 1848 till sin död 1916. ”Saltprinsen” Franz Joseph kom att tillbringa 83 av sina 86 somrar i Bad Ischl.

Det var vid denna tid som Salzkammers identitet ändrades till ”sommarnöjet”. Detta sommarnöje var precis tvärtemot vad vi idag menar när vi säger äventyrlig semester. Det handlade om att fortsätta det invanda livet men i den friska lantluften. Bredvid Bad Ischl etablerade sig snart också Ausseerland i Steiermark som ett semesterparadis. I slutet av maj präglas landskapet där av ett doft- och blomsterrus. Miljontals narcisser blommar på fälten. Trähusen med träd längs spaljéerna och blommor i fönstren har inte ändrat sig särskilt mycket sedan författare som Hugo von Hofmannsthal, Rainer Maria Rilke, Arthur Schnitzler och Jakob Wassermann semestrade här. Altaussersjön är ett ”gigantiskt bläckhorn” som författarna som bor längs stränderna använder för att ”doppa sina fjäderpennor” i, skrev Raoul Auernheimer.

Men vid sidan av vykortsidyllen har det alltid funnits (och finns fortfarande) ett Salzkammergut som präglas av saltgruvearbetarna. De stundtals omänskliga arbetsförhållandena i gruvorna och i kokhusen där stensaltet bearbetades ledde tidigt till att en arbetarklass med ett klassmedvetande utvecklades. Troheten till Kejsaren var inte särskilt hög i Salzkammergut, snarare tvärtom. Oppositionen mot överheten har snarast utvecklat sig till tradition här genom århundradena. Denna har också utövats av övertygade lutheraner som höll fast vid sin religion trots alla grymheter de utsattes för av motreformationen. Några orter som Bad Goisern eller Gossau är än idag övervägande protestantiska, vilket är sällsynt i det katolska Österrike. Längs med ”Red Canyon” från Ebensee via Ischl, Goisern, Gosau till Hallstatt är kommunerna övervägande socialdemokratiska (cirka 80 procent av befolkningen). Det är ovanligt i områden på landsbygden, men är en stark del av Salzkammerguts identitet.

Besökare i Salzkammergut får helt enkelt vänja sig vid att behandlas med en relativt sträv charm. Detta med att tjäna någon har alltid varit lite problematiskt i Salzkammergut. Även den typiskt österrikiska trivseln levereras här i en något hårdare form.