Ekologiskt och närodlat i Brixen im Thale

I Brixen im Thale, ett litet samhälle i Kitzbüheler Alpen, har restaurangägare gått samman i Brixentaler KochArt. Samarbetet går ut på att premiera ekologisk, närodlad mat. Kitzbühel är känd som en av de stora vintersportorterna i Österrike. Vi är inte långt därifrån när vi befinner oss i den lilla staden Brixen im Thale. Men det är sommar och vintern känns skönt nog väldigt långt borta, även om snön på vissa bergtoppar gnistrar vit i solen. Men nere i dalen visar termometern +33 grader celsius. Solen skiner, himlen är klarblå och vi är här för att undersöka det restaurangsamarbete som kallas Brixentaler KochArt.

Totalt handlar det om tio restauranger som gått ihop i ett unikt samarbete. Tanken är att alla restauranger ska köpa in gemensamt från bönderna i området och erbjuda säsongens närodlade läckerheter, samt att ge dessa rätter ett tongivande utrymme i menyer. De arrangerar också temaveckor utifrån årstid och vilka råvaror som är aktuella just då.

Vårt första restaurangbesök i området är på Restaurant Thalhof. Junikvällen är ljum och vi slår oss ned vid ett bord utomhus. Runt omkring blommar fläderbuskarna och det doftar från dem och från nyslaget gräs i närheten. Att det är flädertider märker vi också på menyn som vi får i handen. Inte enbart fördrinken (vitt vin och flädersaft) innehåller fläder, utan efterrätten bestod av nyplockade jordgubbar och friterade fläderblommor. Det smakade fantastiskt. Som huvudrätt bjöds det kalvrulader och polenta. Mat som inte är överdrivet tillfixad, utan som istället har lokal anknytning, både i receptet, tillagningen och i råvarorna som använts.

Samma sak gäller Alpengasthof Labalm där vi tillbringar en annan kväll. Uppe på den sluttande alpängen driver bonden, kocken och värdshusvärden Martin Flecksberger en omtyckt restaurang. Vi sitter på terrassen och ser solen gå ner över dalen. Martin bjuder på örtomelett baserad på örter vi just plockat tillsammans med honom. Som digestif bär han in en lärkträdssnaps som han kryddat själv. Den är rund och len i smaken. Martin Flecksberger använder överhuvudtaget mycket örter i sin matlagning, eller i produkter som han erbjuder till försäljning. För en stressad storstadsmänniska känns det verkligen exotiskt att vara i så här nära samklang med naturen.

Det bästa sättet att ta sig från restaurang till restaurang i området är genom att hyra en elcykel. På varje restaurang finns det nyladdade batterier så att man kan byta ut sitt urladdade. Konstruktionen på cykeln är genial. För varje tramptag man tar hjälper batteriet till. Det känns som om man hade ständig medvind, även i de mer jobbiga uppförsbackarna. Att elektriciteten också kommer från ren vattenkraft gör det ännu mer tilltalande. Att äta närodlad mat och cykla från plats till plats på en cykel som drivs mest av mina benmuskler, men även av ren energi från trakten, det är i sanning en grön och avkopplande semester.

Den extra energi som batteriet ger behövs extra mycket på väg upp mot Almkäserei Niederkaser. Här är det nästan skrattretande nära från produktion till matbordet. Vi sitter ute på en veranda och pustar efter en ansträngande uppfärd. I ysteriet runt hörnet görs nya ostar, i lagerrummet ligger de sedan och mognar. De skärs sedan upp och kombineras till härliga ostbrickor som bärs tiotalet meter till oss. Närproducerat till max!

Almkäserei Niederkaser är en av de dryga 30 producenter som levererar råvaror till restaurangerna som ingår i Brixentaler KochArt. En annan är Weingut Römerstein som tillverkar prisbelönta viner. Vita, röda, rosé. Druvsorterna varierar och utbudet är stort. Vinet tillverkas faktiskt i närliggande Kirchberg. Druvorna kommer dock från familjen Waltscheks egna odling i östra Österrike. I Tyrolen lämpar sig inte klimatet för vindodling, så här pressas enbart druvorna och får mogna på fat.

Mer lokal dryck finns det att hitta på Erlebnisbrennerei Erber. På detta lilla snapsdestilleri kan besökarna se hur snapsen tillverkas, prova många olika sorter samt handla i butiksdelen. Vi smakar några olika sorter, alla är välbalanserade och smakar mycket gott. Stoltheten är den fatlagrade päronsnapsen – 25 år gammal. Men minst lika gott är Vogelbeerschnaps som tillverkas på rönnbär.

Vi övernattar på Hotel Reitlwirt inne i Brixen im Thale (som också ingår i Brixentaler KochArt). Maträtterna är traditionella och mycket goda. Lite som hotellet som är enkelt men vänligt och familjärt. Man sover sedan gott efter några dagars god mat och dryck!