Familjeäventyr i Wagrain-Kleinarl

Vi hyr en bil på flygplatsen i Salzburg och kör några timmar till byn Wagrain-Kleinarl i Salzburger Land. Längs gatorna i Wagrain-Kleinarl ligger typiska pensionat i alpstil byggda i trä och med sneda tak. Balkongerna är helt översållade av vackra blommor i vitt, rött och lila. Vi ställer in våra väskor så fort vi kan och springer ut för att hyra ett par eldrivna mountainbikes. Tanken är att vi ska cykla på småvägar till sjön Jägersee som ligger en mil bort. Eldriften gör det helt underbart lätt att cykla på och underlättar verkligen i uppförsbackarna. Reglagen går att ställa in olika lägen och på plan mark behövs inte eldriften. Då kan man istället stänga av motorn och trampa själv.

På eldriven cykel
 Vi cyklar genom en vacker landsbygd där kossorna betar på gröna fält omringad av höga berg och kala bergstoppar. Solen är på väg ner och ljuset är som allra vackrast när vi väl är framme vid den klara sjön med iskallt vatten.
- Det här var ju riktigt roligt, utbrister fotografen Ztefan Bertha när han ställer in reglaget på ”high” och susar fram i en rasande fart på de smala stigarna i skogen.

Vilopaus med Sturm
Vid sjön ligger Gasthaus Jägersee och här stannar vi till för att dricka ett gott glas Sturm som är ett nyskördat ungt vitt vin från årets skörd. Efter en liten vilopaus är det dags att cykla tillbaka till Wagrain-Kleinarl på småvägar som leder fram längs åkrar, kohagar och en liten forsande älv.

Äventyrspark på Grafenberg
Nästa dag skiner solen och vi går upp tidigt. Packar dagryggsäckarna och snör på oss vandringskängorna för att åka till kabinbanan. Den ska ta oss upp till bergsstationen på berget Grafenberg som ligger på 1700 meter. Vid bergsstationen uppe på toppen finns det mycket aktiviteter för barn. Här ligger en äventyrspark med olika banor byggda av trä och rep där barn i olika åldrar kan leka i naturen. Vid en liten sjö ligger flottar där man med hjälp av rep kan dra sig över till den andra sidan sjön. Nära kabinbanan finns också en stor duk av galon med randiga färger uppspänd fylld med luft där barnen kan studsa högt upp i luften så mycket de vill. Grusvägen vid bergsstationen övergår efter en bits vandring till en smal stig som sakta slingrar sig uppför berget. Här uppe på toppen är utsikten vidsträckt över berg och dalar. Från dalen hörs kossornas stora klockor klämta på avstånd.
- Det låter nästan som vackra melodier, säger Ztefan.

Familje-ysteri
Alptstigen fortsätter genom fält och kohagar där vi får klättra över några staket. Mitt på stigen ligger en gigantisk kossa med två små söta kalvar som inte är många dagar gamla. Vi är på väg till bergshyttan vid Maurachalm där familjen Geschwandtl producerar mjölk, ost, korv och skinka från egna kossor och getter. Familjen har även ett eget bränneri och tillverkar schnaps. Bergshyttan ligger på 1600 meter och här serveras ost och korvtallrikar samt hemgjorda efterrätter tillsammans med god cider vid träbänkar i trädgården. Ute på gården tar pappan i huset fram ett dragspel och spelar några låtar samt joddlar en truddilutt i solen. Utsikten från restaurangen är fantastisk över dalen och i rabatten står Alpernas stolthet, Edelweiss. Under lunchen träffar vi på några familjer från Heidelberg.
- Vi har varit i Wagrain-Kleinarl tre gånger och gör olika vandringar varje dag. Det är så lugnt här och det är ett bra område för stavgång och att cykla mountainbike, säger familjen Landfers.

Välskyltade stigar, eller?
Vi kom fram sist till lunchen och vår tyska vandringsgrupp är redan på väg att vandra vidare. Det ska vara lätt att följa skyltarna säger vår guide och efter lunchen fortsätter vi vår vandring uppför berget mot bergsstationen. Vi följer den stora grusvägen och någonstans på vägen lyckas vi missa en skylt. Vägen fortsätter nedåt och nedåt mitt bland kossor med stora klämtande klockor och det börjar kännas i fötter och knän. Efter ett tag anar jag oråd och undrar om vi inte borde vara framme vid kabinbanan vid det här laget. Till slut hittar vi en gul skylt och skrattar gott när vi läser, Wagrain-Kleinarl 2,5 timmar. Vi har missat kabinbanan och istället gått hela vägen nedför berget. Efter några timmar tar vi oss äntligen ut på huvudvägen. Bussen har nyligen gått och vi lyckas att lifta tillbaka till Wagrain-Kleinarl. Det blir en sen middag på hotellet och inga problem att somna den natten.

Äventyrsbad och enduro-turer
Nästa dag är det skönt att ta det lite lugnare och vi promenerar runt bland de gamla husen i den lilla byn. På kyrkogården i Wagrain-Kleinarl ligger Joseph Mohr begraven. Det var han som 1866 skrev den berömda sången ”Stilla Natt” som har översatts till otaliga av världens alla språk. På förmiddagen bestämmer vi oss för att gå till Wasserwelt Amadé som är en stor vattenvärld med flera vattenrutschbanor, både inomhus och utomhus pooler samt en härlig sauna avdelning med olika temperaturer. I flera timmar provar vi på alla vattenrutschbanor, pooler och olika bastu innan det är dags för lunch. Efter lunch går vi mot Wagrain-Kleinarls andra kabinbana för att hyra endurocyklar. Här träffar vi Christoph Lagger som förser oss med hjälmar och skyddskläder. Han ska ta med oss upp till mountainbike banan på berget. Vi lastar på cyklar i kabinbanans gondol och åker upp till berget. Där får vi träna på att cykla nedför en brant samt köra på olika testbanor med en vågig träbro, en brygga som vippar och att lära oss att köra genom skarpa kurvor utan att bromsa mitt i.
- Det gäller att hålla pedalerna horisontellt i balans på samma nivå hela tiden, säger Christoph Laggar.

På cykel i röd, blå eller svart pist
Efter träningsrundorna är det dags att åka nedför den nästan tre kilometer långa mountainbike banan. Banan går längs en stig och det finns olika svåra banor att välja på från blå, röd, svart och dubbelsvart nedfart. Det första vi ser är en träställning som kallas för kobran där man ska cykla upp på en smal träplanka och sen brant nedför på en lika smal planka. Lite för tufft för nybörjare så vi susar vidare nedför backen. Ztefan är tuffare än mig och cyklar på en kurvigt svängd träbrygga. Det gäller att man måste köra högt uppe på träbryggan för att lyckas. Vid ett annat ställe ska man cykla nedför en brant backe i hög fart och upp på en träställning där det blir ett stort hopp om man har tillräckligt hög fart. Stigen vindlar sig fram över stockar och stenar. Banan avslutas genom att man kör man igenom en liten pöl med vatten så att vattnet riktigt stänker.
- Kom igen, vi kör en gång till innan liften stänger, säger Ztefan och det riktigt lyser ur ögonen på honom. 

Snabbt tar vi med oss cyklarna och åker upp på berget igen och den här gången går det snabbare nedför banan. Ramlar på ett ställe och får hela cykeln över mig och ligger där i en enda liten hög. Det tar ett tag att trassla mig ur högen av styre och däck med lite blåmärken här och där men rasande kul är det när leklusten är väckt……

Hélène Lundgren