Sök
    • Patrick with his family on his alpine pasture
      media_content.tooltip.skipped

    Ibland får man improvisera

    Kan man byta ut ingenjörsjobbet mot att bli fåraherde? Patrick Endl och hans fru Mikela sa upp sig från sina fasta jobb i stan för att förverkliga sin dröm och tog över Gjaid Alm på Krippenstein.

    Speciella utmaningar

    En av de största skillnaderna mellan att bo i bergen och i stan är att det inte finns någon biltrafik i bergen. Här tar man sig upp via linbana och ibland andra specialfordon för att kunna klara de branta stigningarna. Det innebär alldeles speciella logistiska utmaningar för en familj men gör å andra sidan att andra materiella ting hamnar i bakgrunden. Vardagslivet i bergen är lugnare och mer avspänt än i stan. Det spelar inte någon större roll om något inte funkar eller tar lång tid.
    - Ingen dag är den andra lik, ibland är jag värdshusvärd, ibland är jag jordbrukare. Ofta måste man sakta sätta den ena foten framför den andra, improvisera och komma på hur man lösa sina problem med de medel som finns. Det gör livet här på berget till en spännande utmaning

    Satsa på rätt häst

    Patrick lägger ned mycket arbete på att utveckla Gjaid Alm och hittar alltid nya sätt att göra sin verksamhet ännu mer attraktiv. Han har bland annat startat ett husdjurszoo där vandrare under sommaren kan klappa på kor, hästar, får och getter. På vintern när snön lägger sig på den 1738 meter högt belägna alphyttan får djuren flytta ned i dalen.
    - Det bästa här uppe är att det finns utrymme för att förverkliga sina drömmar och idéer. Man får också ett omedelbart gensvar av gästerna. Det är härligt att se hur både barn och vuxna älskar att klappa på djuren. Och i dalen är folk positiva till hur Gjaid Alm utvecklas, att vi gör bergen mer tillgängliga för alla.

     

    Patrick har själv sett sig om i världen och bland annat varit bosatt i Guatemala. Men de österrikiska bergen lockade honom tillbaka. För honom är idyllen och samvaron här något enastående.
    - Den bästa upplevelsen häruppe var förra julen som vi firade tillsammans med gästerna, en mycket brokig samling människor. Alla bidrog med något till festen, vi kokade glögg och jag spelade lite på min basfiol. En bättre och mer innerlig jul kan man inte föreställa sig. Men även under resten av året spelar gemenskapen en stor roll, alla hjälps åt med allt här efter förmåga. Den fina samvaron är det som gör livet i bergen så värt att leva.

    media_content.tooltip.skipped