Höghöjdsvandring i Östtyrolen

Vandra från alpstuga till alpstuga är det som gäller även på vandringsleden Lasörling Höhenweg. Det första målet är Zunigalm (1846 m) ovanför Matrei. Efter en välförtjänad Brettljause (bröd, ost och skinka) går vägen vidare till Zunigsee och Arnitzalm (1848 m). För den som är säker på foten går det också att klättra upp till det 2776 meter höga "Großen Zunig". Annars är nästa mål den pittoreska Lackensee - i riktning mot Zupalseehütte (2350 m). Här kan du njuta av en hänförande utsikt över Venedigergebiet - den största glaciären i östra Alperna.

Leden fortsätter till Lasörling Alpstuga, utgångspunkten för bestigning av den 3098 meter höga Lasörlings. Den allra vackraste utsikten över Großvenediger är - enligt alpstuguvärden - från Lasnitzenalm. Vägen mot Neuen Reichenberger Hütte vid Bodensjön är ansträngande, men har du väl klarat av den breder en stor vy, och tillfredsställelse, ut sig. Med den mäktiga Rötspitze som "följeslagare" går vägen vidare tlll Clara Hütte och därifrån utmed den fascinerande Umbalfälle vidare ner till dalen och Pebell- und Islitzeralm (1.513 m). Där går det att få sig ett utmärkt mål mat och en gemytlig och trevlig plats att vila sig på.

På vandringen utmed Glocknertreck finns alltid ett transportdjur. En bergsguide och maximalt 12 personer har sällskap av en packhäst när de ger sig iväg på en tvådagars vandring från Lucknerhaus, vid änden av Kaiser Glocknerstrasse. Den fotsäkra haflinger-hästen jobbar dock bara en av de dagarna. Den 2.638 meter högt belägna Salmhütte är ändstation för hästen. Alpstugan är en av de äldsta i regionen och nås genom att korsa en liten lärkskog och ta sig förbi landskapet som här förvandlas till bergsmassiv.

Härifrån tar gruppen sig till ett nattläger vid Österrikes högst belägna alpstuga, "Adlersruhe“ (3.451 m över havet).

Den andra dagen börjar med en rejäl frukost. Det behövs, för att inte energin ska ta slut högst uppe på den steniga vägen. Ordentligt säkrad av bergsguiden tar sig gruppen upp till toppen av Kleinglockners. En smal bergskam, som är hisnande även för nervstarka bergsklättrare, är sista avgörande steget. Modet att klara den behönas. Utsikten och känslan av att ha övervunnit något är sällsynta i ilvet och därför väldigt värefulla.