Thomas Bernhard: Wien
Avstånd och närhet, avvisande och hjärtlighet. Detta växlande mellan olika känslor kännetecknar Österrikes mest omstridde författare. En svårgripbar och fascinerande personlighet som fortfarande väcker nyfikenhet.
Österrike behöver en skandal
Thomas Bernhard, den besvärlige, den onåbare- den skoningslöse litteräre kritikern. Med exakt precision dissekerade han den österrikiska själen, utan att moralisera. Han upphöjde grälsjukhet och hatiska tirader till en konstform, han kunde skälla passionerat, överallt såg han idioter, lögnare och nazister. Det skapade upprördhet, det träffade djupt och ledde till skandaler och internationell uppmärksamhet.
”Skandal är precis vad staten behöver. Skandaler har en viktig funktion som ventiler. Utan Thomas Bernhard hade Österrike inte synts i någon västtysk tidning överhuvudtaget. Det finns ingen bättre österrisk marknadsföring än Thomas Bernhard, kommenterade den tyske dramatikern Heiner Müller den stora teaterskandal som uppstod i samband med uruppförandet av ”Heldenplatz” på Wiener Burgtheater den 4 november 1988.
Wienercafeet
Att skälla över Österrike, att kacka i det egna boet är dock bara halva sanningen. Det fanns också en fredlig sida hos Bernhard som främst visade sig när han satt och arbetade på sitt okitschiga stamcafé Bräunerhof på Stallburggasse i Wien. Här hälsar servitörerna fortfarande med ”gnädige ”Frau och ”gnädiger” Herr och här sitter gäster och läser internationella tidningar i lugn och ro tillsammans med en äkta Wiener Melange. Bräunerhofs klassiska enkla stil uppskattades också av skådespelarna Helmut Qualtinger och Oskar Werner.
Konsthistoriska museet i Wien
Thomas Bernhard var en anspråkslös man som inte behövde mycket för att känna sig väl till mods. På Konsthistoriska museet i Wien räckte det med en enkel bänk framför Tintorettos målning ”Bild av en vitskäggig man” från 1570. Konstverket dyker upp i Bernhards roman ”Alte Meister”. I boken besöker musikkritikern Reger museet med nästan pinsam regelbundenhet- varannan dag under mer än 30 år, mellan kl 11 och 13.30 satt han och betraktade porträttet av den skäggige mannen medan han funderade över konsten och livet, framförallt livet i Österrike.
Hans långvariga lungsjukdom hindrade honom dock inte från att promenera. Att sätta ett steg framför det andra var också ett centralt tema i många av hans verk. Bernhards figurer går för att kunna tänka och tänker för att kunna gå. Hans berättelse ”Gehen” handlar om huvudpersonen Karrer som under en av sina regelbundna promenader med sin vän Oehler går in i en tygbutik i Wien och plötsligt blir helt galen.
Den som vill verkligen vill uppleva Thomas Bernhard bör gå hans fem kilometer långa ”Lieblingsspazierweg” som han brukade gå med vännen Hedwig Stavanicek under hennes tid i Grafenhof. Längs hela sträckan finns det informationstavlor som berättar om diktaren. Även i Ohlsdorf finns det en stig för den som vill utforska vad som inspirerade författaren i denna region.
Thomas Bernhard
-
Thomas Bernhard1931 - 1989
-
HemortWien
-
KraftplatserOhlsdorf, Ottnang, Krucka
-
FörfattareRomaner och teaterstycken
-
Hans mest omtalade verkDer Heldenplatz (1988)
Ett liv utan sentimentalitet
Den 9 februari 2021 skulle Thomas Bernhard ha fyllt 90 år. Sedan 32 år går han inte längre några promenader.
Hans grav på Grinzinger Friedhof i Wien-Döbling ligger på en liten höjd i ett skyddat lummigt läge mellan två träd. Där ligger också hans långvariga vän Hedwig Stavianicek begravd.
Scenen är nästan pittoresk- ett enkelt smidat järnkors, en liten stenplatta att sitta på och en härlig utsikt över vinodlingarna i Heurigen. En bild som han själv skulle ha gillat- helt utan sentimentalitet och onödigt väsen, utan Tam-Tam, som han skulle ha sagt.