Rauhnachtsbräuche i Österrike
Vild jul
Kulturrik och historisk
Medan Sankt Nikolaus kan kopplas till den kristna förebilden Sankt Nikolaus av Myra, är Krampus ursprung fortfarande något av ett mysterium. Redan kelterna tros ha försökt avvärja vintern med grimaser, horn och pälsar, likt Perchten som skulle driva bort vintermörkret. Grekerna kände också till hornförsedda varelser som satyrerna i Dionysoskulten. Horst Wierer, arkivarie och sederexpert i Bad Hofgastein, hänvisar till den första skriftliga referensen till Krampus hos kyrkoläraren Augustinus omkring år 400.
Levande Krampus-seder
I flera av Österrikes landsbygdsregioner lever Krampus-seden vidare och firas den 5 december, kvällen före Sankt Nikolausdagen. Ett av de mest originella Krampus-loppen hålls i Gastein-dalen. Här bär medlemmarna i de cirka 100 Krampusgrupperna snidade masker av schweizisk stenfuru, medan horn och päls kommer från lokala get- och baggbönder. Precis som på andra håll följer Krampus med Sankt Nikolaus, men i Gastein-dalen symboliserar han inte ondskan utan driver bort den. Under "Rempeln" brottas deltagarna med varandra, vilket symboliserar seger över ondskan.
Ett kusligt årsskifte
Rauhnächtes seder och bruk
Sederna kring Rauhnächte är också mystiska. Det är nätterna mellan jul och den 6 januari, där antalet variera mellan tre och tolv beroende på region. I vissa områden börjar "Losen" på Sankt Thomas natt, årets längsta natt mellan den 20 och 21 december.
"Losen" kommer från dialektens ord för att lyssna. Syftet med denna sedvänja är att försöka ta reda på något om framtiden genom att lyssna noggrant. Vissa människor samlas vid ensliga vägskäl för att lyssna. Ljuden är svåra att tolka, men om man hör glad sång, till exempel, sägs ett bröllop vara nära förestående. Ljudet av en såg, däremot, signalerar en nära förestående död.
Grenar ger lycka till
Vem är rädd för den "vilda jakten"?
Rauhnächte har länge uppfattats som särskilt hotfulla och farliga. Detta baseras på traditioner från den germanska mytologin, där den "vilda jakten" sägs vara i rörelse under Rauhnächte, och ett antal demoner jagar genom luften och sprider olycka. I många regioner i Österrike tror man fortfarande att man inte bör hänga ut tvätten mellan jul och nyår, eftersom den vilda jakten kan fastna i den.
Även "Habergoaß", en getliknande demon som ofta avbildas i Perchten-parader i SalzburgerLand, är fruktad. Det sägs att denna behornade varelse ofta bär med sig barn.
Blommande grenar av lycka
Julen är dock inte bara en tid för skräck – det finns också vackra hedniska seder. Misteln, som också är känd från Asterix-serierna som en magisk ingrediens, var en symbol för lycka i den germanska mytologin. Därför hänger man mistel under dörrkarmen vid jul, och det är tradition att par kysser varandra där för att frammana en lyckosam framtid.
Den 4 december, på heliga Barbaras namnsdag, skärs fruktgrenar av och placeras i en vas. Om alla "Barbaragrenar" blommar på julafton, förutspås stor lycka under det kommande året.
Doftande vintersedvänja
Rökning mot den "vilda jakten"
Rauhnächtes etymologiska ursprung kommer troligen från ordet rök. Och det är faktiskt så att rökning - särskilt på landsbygden - fortfarande är en av de mest utbredda hedniska traditionerna under vintern. Mellan jul och trettondagen bränner människor rökelse i sina hem och stall, ofta för att skydda djuren från Rauhnächtes negativa inflytande.
Vid midnatt sägs djuren kunna tala människospråk och förutsäga framtiden. Men enligt folktron bör man inte lyssna på dem, då det anses leda till döden. För att skydda sig användes förr i tiden små pappersbilder av Jungfru Maria, så kallade "Schluckbildchen". Idag är rökelse fortfarande en vanlig sedvänja.
Om du vill fördjupa dig i Rauhnächtes magi och myter kan du delta i guidade turer i Hall i Tyrolen, där du kan lära dig mer om ursprunget och ritualerna kring denna tradition och uppleva den mystiska atmosfären i de gamla gränderna.
Det mystiska Österrike
Krampus, S:t Nikolaus och de "snälla barnen"
Runt jul firar människor inte bara Jesu födelse utan även många hedniska traditioner, som ibland kan verka skrämmande.
När Christoph Waltz pratade om Krampus på Jimmy Fallon Show 2014, var den amerikanska publiken både förvånad och fascinerad över att höra att under den fridfulla adventstiden i Österrike går en maskerad djävulsfigur runt och hotar barn med en stav.
Men det är inte så illa som det låter. Krampus är egentligen Sankt Nikolaus följeslagare och ger godis och nötter till snälla barn den 6 december.
Information om klimatskydd
Varför är traditioner och seder hållbara?
Odlingen av seder och traditioner i Österrike är starkt kopplad till hållbarhet. Traditioner som boskapsdrivning, festivaler och regionalt hantverk speglar en stor respekt för naturen och dess resurser. Dessa sedvänjor främjar en djupare förståelse och uppskattning för den lokala floran och faunan, samt miljömedvetenhet.
Traditionella högtider som majstångsresning, påskfirande och jul stärker också den sociala hållbarheten genom att skapa gemenskap och engagemang för regionen. Immateriellt kulturarv bevarar ritualer och hantverk som förs vidare genom generationer och bidrar till den lokala identiteten.