Franz Schubert
Melankolins mästare
Franz Schubert var sinnebilden av en äkta wienare – stadsbarn, fri själ och musikalisk visionär. Han föddes den 31 januari 1797 i Himmelpfortgrund, en förort till Wien, och tillbringade nästan hela sitt liv i staden. Det var här han utvecklade ett musikaliskt språk som inte bara uttryckte känslor – utan gjorde dem påtagliga genom tonerna.
Redan som ung började Schubert komponera, och i tonåren hade han skrivit sina första verk. Under sitt korta liv skapade han över 600 sånger, sju fullbordade symfonier, kammarmusik, pianostycken, körverk och operor. Trots svåra livsvillkor – utan fast anställning, med ekonomiska bekymmer och sviktande hälsa – var musiken hans drivkraft. Själv uttryckte han det: "Jag är född till ingenting annat än att komponera."
Schubert hade ett enastående gehör och fann poesi i det vardagliga. I sånger som Forellen, Erlkönig och den gripande Winterreise gav han röst åt starka, tidlösa känslor. Hans berömda Ofullbordade symfoni, likt många andra verk, upptäcktes först efter hans död – ett bevis på hans nyskapande och före sin tid.
Till skillnad från många samtida sökte Schubert aldrig hovets gunst. Han omgav sig istället med nära vänner, och det var i hemmens salonger, vardagsrum och värdshus som de legendariska Schubertiaderna uppstod – intima musikaliska sammankomster där han själv var själ och hjärta. Wien var alltid hans kreativa centrum, en plats för både skratt, kamp och skapande.
När Schubert gick bort i november 1828, bara 31 år gammal, hade han ännu inte fått sitt erkännande. Det kom först efteråt, när tonsättare som Robert Schumann, Felix Mendelssohn Bartholdy och Franz Liszt lyfte fram hans verk. I dag räknas han som en av den tidiga romantikens mest betydelsefulla kompositörer – en vars inflytande sträcker sig långt bortom Wiens gränser.
Men Schuberts musikaliska själ lever kvar just där den föddes – i Wien. I staden där hans tonspråk, präglat av melankoli, glädje och stillsam storhet, fortfarande genljuder.
Knappast berömd under sin livstid blev Franz Schubert firad först efter sin död. Sjukdom, fattigdom och bristen på uruppföranden höll honom tillbaka. Det var tonsättare som Schumann och Mendelssohn som gjorde hans musik odödlig.
Franz Schubert ur alla perspektiv
I Schuberts fotspår i Wien
Ett musikalt kvarter
För att uppleva Franz Schuberts tonvärld finns det ingen bättre plats att börja än här – i Wiens 9:e distrikt, där allt tog sin början.
Schubertkvarteren kring Nußdorfer Straße är mer än bara ett bostadsområde – det är en plats fylld av historia, musik och vardagsliv i Wien.
I ett hus med ett litet kök föddes Franz Schubert år 1797. I dag är hans födelsehus ett museum som berättar om hans barndom och tidiga kompositioner – med ljudstationer, originalporträtt och hans berömda glasögon.
Bara några steg bort öppnar Himmelpfortstiege upp för nya perspektiv: kullerstensgator, en marknadshall och äkta grannskapskänsla – Grätzl, som wienarna själva kallar det.
I kvarterets hjärta ligger Sobieskiplatz – ett lågmält men fascinerande torg som bär spår av både gemenskap, stadshistoria och det Wien som formade Schubert.
Mellan historiska byggnader och vardagslivets rytm råder en unik stämning – stillsam, charmig och genuin. Med bänkar och ett porlande vattenblänk är det lätt att föreställa sig hur Schubert och hans vänner promenerade här för tvåhundra år sedan. Den som sitter ner, iakttar eller vandrar genom kvarteren märker snart: Schubert är inte bara ett namn här – hans musik lever vidare.
I Schuberts fotspår i Österrike
Lyssna på Schubert: konserter och festivaler
Musikfester
Franz Schubert levde större delen av sitt liv med knappa medel. Han bodde ofta hos vänner och hade länge inte ens ett eget piano.
Hans musik spreds framför allt inom en liten krets av nära vänner som regelbundet samlades till intima musikkvällar. Dessa sammankomster – Schubertiader – blev snart ett samtalsämne i 1800-talets Wien.
Gästerna dansade, sjöng, spelade charader, drack vin och reciterade poesi, medan Schubert själv framförde sina senaste verk vid pianot. Han var blyg i offentliga sammanhang, men bland vänner blomstrade han.
Denna anda lever vidare i Schubertiadefestivalen i Vorarlberg, som hölls för första gången 1976 i Hohenems slott. Syftet var enkelt: att säkra Schuberts plats i musikhistorien.
I dag är festivalen i Hohenems och Schwarzenberg den största i sitt slag. Ingen annan plats samlar så många romanskonserter med världsartister och unga stjärnskott på så kort tid. Men i centrum står fortfarande den intima atmosfären – en hyllning till det personliga och innerliga i Schuberts musik.