Fascinerande toppturåkning i Österrike

Till en början spenderade jag tid i den preparerade delen av skidområdet för att bekanta mig med topptursutrustningen, som liknar min vanliga alpina utrustning, men ändå till viss del är olik. Sedan övade jag på mina kunskaper kring hur man använder lavinsäkerhetsutrustningen på rätt sätt under de många säkerhetsgenomgångarna. Jag såg till att bli särskilt förtrogen med transceivern, också kallad lavinsändare, eftersom rätt handhavande av den är skillnaden mellan liv och död ifall någon begravs och behöver räddas från en lavin.

Efter att jag övat de grundläggande färdigheterna var det så dags att lyssna till min guide och tillämpa mina nyvunna kunskaper i praktiken. Jag fick snabbt kläm på det hela och förbättrade raskt min teknik. Den effektivaste metoden för att gå uppför är att hålla skidorna så nära backen som möjligt medan du går.

Istället för att lyfta skidorna låter du dem glida längsmed snön. Stighudarna glider snällt och lätt framåt men så fort du lägger vikt på skidan förhindrar håren på stighudens undersida att du glider bakåt. När vi nådde den första riktiga toppen kände jag en känsla av eufori och jag kände mig bra många kilo lättare efter att ha svettats kopiöst. Men den förlorade vikten återtog jag igen i samband med den goda middagen.

Åk som jag sent kommer glömma

Många av de alla åk jag har gjort under årens lopp har stannat kvar i mitt minne. Mycket på grund av enastående landskap, otrolig snö och de fantastiska människor jag har umgåtts med i samband med skidåkningen. Nu, när jag upptäckt toppturandet, är det inte bara de stora åken i orörd pudersnö som etsar sig fast. Att bestiga berg som bara den med stighudar kan nå, får mig att känna ett band till pionjärerna inom den tidiga skidåkningen. De som åkte skidor på den tiden innan det fanns liftar och pistmaskiner som preparerade backarna.

På den tiden fanns det knappt något annat alternativ än att gå med stighudar uppför för att sedan åka nedför. Jag minns filmer av orädda skidåkare på Arlberg i Österrike på 1920-talet. När jag är ute på tur idag går mina tankar alltid tillbaka till dessa äventyrare och deras enkla träskidor.

En annan sorts skidåkning

Nu, när jag ägnat mig åt toppturande i några år får jag ofta frågan om jag saknar det enklare sättet att ta sig upp, det som innebär att ta liften. Jag brukar svara att turande inte handlar om att ta sig till toppen snabbt och bekvämt. Det handlar om känslan av prestation och stolthet när du väl når toppen. Det handlar om känslan av gemenskap i gruppen på vägen upp. Väl på toppen njuter jag ännu mer av utsikten än om jag skulle tagit liften dit.

Jag blev definitivt inte lovad för mycket av mina vänner och jag ser fram emot att få uppleva fler slitsamma turer som belönas med magiska upplevelser på toppen av och under åket nedför berget.

Säkerhetsåtgärder

Under en lavinkurs som hålls av certifierade bergsguider lär du dig förstå riskerna som uppstår när du rör dig i lavinterräng och vilka vägval som, förmodligen, går genom säker terräng. De erfarna guiderna lär dig också hur man på ett säkert sätt använder lavinsändare, sond och spade. När du går på topptur kommer du i regel röra dig i terräng som inte kontrolleras och säkras från laviner. Därför är det av största vikt att du förstår vilka val av rutter, både uppför och nedför, som är de mest säkra.

Säkerhetsutrustningen bestående av tranciever, spade och sond, liksom, pjäxor, skidor, stavar och stighudar, kan hyras som en del av en lavinkursen. Under en sådan kurs får du i regel också möjlighet att testa din tranciever, sond och spade i en simulerad lavinräddning.

Bra utrustning att utöka ditt säkerhetskit med är en ryggsäck med lavinairbag, en bivacksovsäck och en pannlampa.

Rätt kläder

Klä dig med ett underställ som andas, helst i merinoull. Som skal väljer du lämpligen ett lätt skidställ i vind- och vattenavvisande material med god andningsförmåga. Ett lätt och varmt mellanlager är en god idé att packa ned i ryggsäcken för att använda vid nedfärden. Som en del i säkerhetsutrustningen är det lämpligt att du också tar med en dunjacka, syntetsiskt dun fungerar också bra, som kan hålla dig varm vid en nödsituation. Ta med dig tunna handskar för uppstigningen och vattentäta handskar för åket nedför och ha varma strumpor, helst med stoppning runt tårna och hälarna.

Großarl i Salzburgerland är känt som ett eldorado för toppturare.

Många av lederna där är samlade kring dalens mest kända berg, Kreuzkogel. De omgivande bergen är därför mycket mindre trafikerade. Den lokala föreningen, Berg-Gesund, erbjuder prova på-kurser för nybörjare. Flera guidade turer äger rum varje vecka. Förutsättningen för gratis deltagande är att du bor på ett av de över 100 hotellen, lägenheterna eller gårdarna i byn som ingår i föreningens nätverk av boende. Under prova på-turerna ingår praktiska tips och övningar kring själva turandet, men också kring användningen av säkerhetsutrustningen. All utrustning för toppturer kan hyras i sportbutikerna i Großarl.

Ischgl i Tyrolen erbjuder runt 15 toppturer av varierande svårighetsgrader.

Tips! Ta den nya Piz Val Gronda-kabinen upp till skidområdet. Piz da Val Gronda betyder förövrigt Toppen av den stora dalen och ligger precis på gränsen mellan Schweiz och Österrike. Turen börjar högt upp i sluttningen till Col Val Gronda på 2 752 meters höjd. Börja med att åka ned i pisten riktning mot sydväst till ett platt område. Vid botten är det dags att spänna stighudarna och börja gå uppåt till ett bergspass. Belöningen för allt slit är ett långt och fint åk ned i västlig och sedan sydvästlig riktning som slutar vid en mysig bergsstuga. Stigningen är runt 530 höjdmeter och åket är cirka 3,4 kilometer långt. Turen tar cirka 90 minuter och är därför idealisk för nybörjare.