Njut av naturen med alla dina sinnen

Njut av det livet ger

Genom sitt arbete som skogsvårdare tillbringar Anna mycket tid utomhus. Hon strövar ofta genom skogen i Ausseerland som hon känner som sin egen ficka.
- I skogen mår jag bra, där känner jag mig hemma och upplever ett lugn inombords, säger Anna.
Hon känner sig aldrig rädd när hon går omkring ensam i skogen. Alla sinnen är öppna och uppmärksamheten är riktad mot ljudet av prasslande löv och knakande grenar. Luften är klar och doftar av en blandning av jord och tallbar, färskt trä och svamp.
- I skogen känns allt så naturligt och rent. Man känner tillhörigheten till naturen och upplever att man är i harmoni med sig själv. Träden utstrålar en märkvärdig, närmast magisk kraft. Ibland känner jag hur ett träd drar mig till sig och då sätter jag mig där en stund och låter energin fylla mig. Något sådant händer förstås aldrig i stan, säger Anna.

Känsla för detaljer

Uppmärksamheten och ögat för detaljer behöver Anna också i sitt arbete som skogsvårdare. Hon måste ofta lämna markerade stigar och det gäller att se upp så att hon inte trampar på nyplanterade skott eller snavar över rötter. Hon övervakar att plantor växer som de ska, att träden inte angripits av skadedjur och att fiskodlingen av Seelauben (en slags karp) utvecklar sig som den ska.
Redan som barn strövade denna livliga kärntneriska kvinna gärna i skog och mark och det har alltid känts viktigt för henne att skydda den alpina miljön. När hon inte är ute i skogen arbetar hon på Skogsvårdsstyrelsen med att planera och administrera olika naturvårdsprojekt.

Trots det myckna arbetet verkar livet på landet bekymmerslöst. Man är nära naturen och upplever årstiderna mer intensivt.
- När det regnar blir man riktigt blöt och när det snöar sitter man mitt i det snöiga vinterlandskapet. I stan är man mer skyddad från vädret.
Något av det Anna uppskattar mest är att människor som lever i alperna är vänliga och hjälpsamma.
- Om man har glömt att handla något är det bara att knacka på hos grannen. De lånar villigt ut allt möjligt och passar ofta på att bjuda in dig på middag samtidigt. Det är lättare att leva tillsammans i alperna, konstaterar hon. Folk är jordnära, alla känner alla, man behöver aldrig göra sig till. Visst kan det ta lite tid att komma in i gemenskapen, men sedan är vänskapen livslång.